Jag tänkte att nogot måste göras. "  Även efter år med franska pratar varenda  5-åring i Marseille bättre  franska än jag!"   Och dom vet ju inte  ens vad grammatik är..


Något om basen för vår metod
Ny och ultrasnabb (Real-time) teknologi har gett oss insyn i hjärnans processer som varit omöjliga ens 5 år sedan.
Den har öppnad för forskning som visar att det finns två olika processer för ljudbearbetning i våra hjärnor. En behandlar de flesta ljud, såsom blåsljud, musik (såvida du inte är en utbildad musiker), skällande hundar och sjungande fåglar.
Dessa ljud kommer till centrum för ord-genkänning i hjärnan inom cirka 200 millisekunder. Där identiseres ljuden som tal / icke-tal.

Den andra processen är särskilt anpassad till språket och kan bearbeta ljudet av ord och meningar vi kan redan känner till inom cirka 100 millisekunder, vilket alltså är betydligt snabbare.

Nyckeln till denna hastighet är konstant träning, då främmande ord och kallade fonem antingen förkastas eller sparas felaktigt som en annan och redan känd fonem.

En konsekvens är att dessa fonem anländer förvrängd eller för sent och ofta förstås/tolkas i fel ordning. Din hjärna är inte känna igen ord i ett okänt främmande språk, helt enkelt eftersom det inte känner igen dessa ljud/fonem.

Det påverkar också uttalet. Hjärnan anpassar ljudet till vad den anser är liknar et redan välbekant ljud, och det är därför du "talar tyska på skånska".

Du talar med en accent som påminner om ditt eget språk.


Problemet med den traditionella språkundervisningen är att från början satsa nästan 100% på ordförråd och grammatik och ägnar mycket lite uppmärksamhet åt den viktiga formulering i det nya språket. Således lär man sig aldrig att uppfatta talat språk som är grunden för allt. Undervisningen är också medvetet fokuserat på skriftspråk, främst eftersom det då är lättare att organisera undervisningen i ett klassrum med "svarta tavan"och allt. "Svarta tavlor" är  bra att skriva på, men inte mycket annat. Derför satsades allt på  det skrivna ordet.

SoToSpeak har genom många år utvecklat en metod som lär din hjärna att känna igen ljudet av ett nytt språk. Varje språk har sin egen uppsättning av fonem. Vokalerna skiljer sig något i olika språk. "A" i norska skiljer sig från "A" på engelska.
Japanerna vet inte hur man skiljer mellan "R" och "L". De har en konsonant på sitt språk som har likheter med båda, men ett japanskt öra kan inte höra skillnaden. Inte för att det är annolunda konstruerad, men eftersom den japanska hjärnan inte är tränad för det.
Att lära sig att uppfatta skillnaden är inte så lätt, men det är fullt möjligt om du förstår hur träning påverkar hjärnan.


Om du vill läsa mer om den vetenskapliga grunden vi bygger på, klicka på "vetenskapen bakom STS" i toppmenyn.



Om fonemer...

I talat språk är fonem en grundläggande teoretisk enhet - det minsta ljudsegment som kan ändra betydelsen av ett ord.

När fonologer skall identifiera fonem i ett språk, så försöker man att hitta minimala par - två ord med olika betydelser som skiljs åt med endast en fonem.

Inom lingvistik det finns olika uppfattningar om vilka fonem är och hur ett visst språk bör analyseras i fonemiska termer.  Men en fonem i allmänhet betraktas som en abstraktion av en uppsättning talljud (foner) som upplevs som likvärdiga i ett visst språk eller dialekt.
Språkljudet / r / anses vara ett fonem på norska, men kan uttalas som två olika allophone: guttural r ([ʁ]) eller rullande r ([r]). Eftersom innebörden är exakt densamma oavsett vilket uttal vi väljer, anses båda r-ljudeb att vara samma fonem.

Studien av sådene fonemiska system är en viktig del av den gren av lingvistik som kallas fonologi.